Öppna data

Öppna data är digital information som fritt kan användas utan inskränkningar.

Öppna data syftar till att skapa insyn, tillväxt och effektivitet i samhället och ger företag möjligheter att skapa innovativa tjänster till exempel appar. Regeringen vill att offentlig sektor ska vara en självklar del av det datadrivna samhället och myndigheter producerar stora mängder data från alla sektorer i samhället t ex geografi, meteorologi, ekonomi, trafik, turism, skog, lantbruk och vetenskap.

PSI-förteckningar och data för vidareutnyttjande

PSI är ett begrepp som kommer från EU och står för ”Public Sector Information” (dvs offentlig information).

Sveriges myndigheter ska enligt lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (2010:566) publicera en förteckning (en sk. PSI-förteckning) över vilka typer av handlingar som vanligen kan tillhandahållas elektroniskt för vidareutnyttjande. Med det avses både:

1) Öppna data (data som är helt fri att använda utan några som helst villkor som t ex upphovsrätt eller avgifter m.m.
2) Data som kan användas men med vissa restriktioner eller villkor som till exempel upphovsrätt, avgifter m.m.

Förteckningar omfattar både information om öppna data och information om typer av handlingar som kan vidareutnyttjas men som omfattas av olika villkor. I dagligt tal används ibland begreppet öppna data för att beskriva båda, även om de data som omfattas av restriktioner inte är helt öppna.

Definitioner Öppna data & PSI

Informationssamlingar som får lämnas ut ska i första hand finnas tillgängliga på internet.

Alla villkor för vidareutnyttjandet måste vara relevanta och standardiserade och får inte vara diskriminerande. Det innebär att en myndighet kan ställa upp villkor, men bara när det är nödvändigt för att skydda viktiga motstående intressen. Huvudregeln bör vara att inte ta ut avgifter från den som vill använda informationen. Vissa myndigheter måste dock ta ut avgifter enligt lagen.

Grundprincipen bör vara att lägga ut så mycket information som möjligt på internet. Den strategin gör det lättare för andra att vidareutnyttja informationen, samtidigt som det blir lättare för myndigheten att följa bestämmelserna i PSI-lagen. I den lagen står det exempelvis att en ansökan om vidareutnyttjande ska behandlas skyndsamt och att vidareutnyttjande som är jämförbara ska behandlas på samma sätt. En myndighet spar samtidigt in på kostnaderna för individuell hantering av förfrågningar, avtal och betalningar.

En del information får inte lämnas ut på nätet eller på begäran.

En myndighet får inte använda orimligt stora andelar av sitt anslag för just informationsverksamheten. Gränserna beror bl.a. på myndighetens uppgifter, behovet av information på det aktuella området etc. Vissa myndigheter har en omfattande informationsverksamhet och för att kunna fortsätta med den kan de behöva ta ut avgifter enligt de regler som finns.