Lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (PSI-lagen) genomför det så kallade PSI-direktivet i svensk rätt. Lagen ska främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att göra det lättare för enskilda att använda information som tillhandahålls av myndigheter. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser som ska förhindra att myndigheter ställer upp villkor som begränsar konkurrensen (1 §).

Lagen gäller i huvudsak information hos statliga och kommunala myndigheter, men även information hos vissa andra organ som enligt offentlighets- och sekretesslagen omfattas av rätten att ta del av en allmän handling (2 §).

Från lagens tillämpningsområde görs vissa undantag:

  • Lagen omfattar inte uppgifter som enligt författningen inte får tillhandahållas eller vidareutnyttjas, t.ex. enligt bestämmelser om sekretess eller personuppgiftsbehandling. PSI-lagen är alltså inte den rättsliga grunden för arbetet med att tillgängliggöra eller vidareutnyttja information (4 §).
  • Utbildnings-, forsknings- och kulturinstitutioner är uttryckligen undantagna från lagens tillämpningsområde. Men naturligtvis finns det inget som hindrar att sådana institutioner främjar vidareutnyttjandet enligt samma principer som i lagen (3 §).
  • Lagen gäller inte för sådan information som en myndighet tillhandahåller i sin affärsverksamhet (4 §), dvs. verksamhet som bedrivs i former och på villkor som liknar privat företagsamhet. Lagens krav gäller alltså normalt inte sådan information som en myndighet säljer i organiserade former. Det finns myndigheter som för samhällets räkning ska inhämta och tillhandahålla viss information, t.ex. Lantmäteriet, Bolagsverket och Skatteverket, och enligt lagens förarbeten ska de normalt inte anses bedriva en affärsverksamhet. Detta trots att verksamheten ibland är helt avgiftsfinansierad (prop. 2009/10:175 s. 156).
  • Lagen tillämpas inte när en myndighet ger information till en annan myndighet, utom när det framgår att handlingarna ska användas i affärsverksamheten hos den mottagande myndigheten (4 §).
  • Lagen gäller inte för tredje mans upphovsrättsligt skyddade verk som ingår i myndighetshandlingar (5 §). Däremot gäller troligen lagens bestämmelser om hur en förfrågan om vidareutnyttjande ska hanteras samt bestämmelserna om överklagande, även när en begäran om vidareutnyttjande (delvis) rör handlingar som innehåller tredje mans upphovsrättsligt skyddade verk. Lagens bestämmelser gäller fullt ut för handlingar som myndigheten (dvs. i praktiken staten eller en kommun) har upphovsrätten till.

PSI-lagen anger inte vilken skyldighet en myndighet har att överhuvud taget göra vissa handlingar tillgängliga (för vidareutnyttjande). Däremot gäller lagen när en myndighet frivilligt gör handlingar tillgängliga, t.ex. på internet.

PSI-lagen anger framför allt vilka villkor som en myndighet får ställa upp för vidareutnyttjande, t.ex. ett tak för vilka avgifter som får tas ut (7 §). Därutöver ska villkoren vara relevanta och icke-diskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande. Kommersiell och icke-kommersiell vidareutnyttjande kan behandlas olika, men två kommersiella aktörer med väsentligt likartade tjänster måste behandlas lika. Eventuella villkor får heller inte i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande (8 §). Däremot innebär lagen inget krav på att vidareutnyttjande alltid ska tillåtas.

Om en myndighet vidareutnyttjar viss information i sin affärsverksamhet gäller samma avgifter och andra villkor för tillhandahållandet som för andra vidareutnyttjare (9 §). För att detta ska kunna kontrolleras krävs i princip att affärsverksamheten (intern)debiteras.

En exklusiv rätt att vidareutnyttja viss information får bara beviljas under speciella omständigheter (10 §).

PSI-lagen kräver att villkoren för vidareutnyttjande ska vara tydliga och en myndighet måste informera om avgifter och andra villkor för vidareutnyttjandet. Denna information ska enligt lagen lämnas elektroniskt om det är möjligt och lämpligt. Om någon begär det ska myndigheten också ange hur avgifterna är beräknade (11 §).

PSI-lagen anger även hur en myndighet ska hantera en begäran om vidareutnyttjande och beskriver en sökandes rätt att överklaga ett beslut som har fattats enligt lagen (12–16 §). En begäran om att få vidareutnyttja handlingar ska behandlas skyndsamt och beslutet ska motiveras. Om en begäran avslås med hänvisning till tredje mans upphovsrätt har myndigheten vissa skyldigheter att lämna information som gör att sökanden kan få kontakt med rättighetsinnehavaren.