Lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (PSI-lagen) genomför det så kallade PSI-direktivet i svensk rätt. Lagen ska främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att göra det lättare för enskilda att använda information som tillhandahålls av myndigheter. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser som ska förhindra att myndigheter ställer upp villkor som begränsar konkurrensen (1 §).

PSI-lagen ändrades 2015, främst för att genomföra vissa ändringar i PSI-direktivet.

Lagen gäller i huvudsak information hos statliga och kommunala myndigheter, men även information hos vissa andra organ som enligt offentlighets- och sekretesslagen omfattas av rätten att ta del av en allmän handling (2 §).

Från lagens tillämpningsområde görs vissa undantag (3 §):

  • Lagen gäller inte handlingar som inte får tillhandahållas. Vilka handlingar som ska och får tillgängliggöras bestäms inte av PSI-lagen utan av andra lagar (se följande avsnitt).
  • Lagen gäller inte för sådana handlingar som en myndighet tillhandahåller i sin konkurrensutsatta verksamhet, dvs. verksamhet som bedrivs i former och på villkor som liknar privat företagsamhet. Konkurrensutsatt verksamhet kan bedrivas både i förvaltnings- och privaträttslig form. Verksamhet som består i att för samhällets räkning inhämta och tillhandahålla viss information är i typfallet inte att anse som konkurrensutsatt verksamhet, även om verksamheten är helt avgiftsfinansierad (prop. 2014/15:79 s. 41).
  • När en myndighet ger information till en annan myndighet ska lagen inte tillämpas, utom när det framgår att handlingarna ska användas i konkurrensutsatt verksamhet hos den mottagande myndigheten.
  • Handlingar som finns hos vissa utpekade institutioner omfattas inte av lagen. Det gäller dels andra utbildnings- eller forskningsinstitutioner än högskolebibliotek, dels andra kulturinstitutioner än arkiv, bibliotek och museer.
  • Från lagens tillämpningsområde undantas även datorprogram och handlingar som tredje man har upphovsrätten till. Lagens bestämmelser om hur en förfrågan om vidareutnyttjande ska hanteras samt bestämmelserna om överklagande, är dock troligen tillämpliga även när en begäran om vidareutnyttjande (delvis) rör handlingar som omfattas av tredje mans upphovsrätt. Lagens bestämmelser gäller fullt ut för handlingar som myndigheten (dvs. i praktiken staten eller en kommun) har upphovsrätten till.

När en myndighet, enligt skyldigheter i lag eller frivilligt, gör handlingar tillgängliga, reglerar PSI-lagen förutsättningarna för vidareutnyttjande av dessa handlingar. Däremot anger lagen inte själva skyldigheten för en myndighet har att göra handlingar av visst slag tillgängliga för vidareutnyttjande.

Huvudregeln är att handlingar som tillhandahålls av myndigheter får vidareuttnyttjas fritt. Det krävs inget beslut från myndigheten i det enskilda fallet som bekräftar detta. Undantag från rätten till vidareutnyttjande gäller bara beträffande sådana begränsningar som en myndighet är skyldig att besluta om eller som annars följer av författning (5 §). Det kan t.ex. handla om begränsningar som följer av sekretess- eller dataskyddslagstiftningen.

PSI-lagen anger framför allt vilka villkor som en myndighet får ställa upp för vidareutnyttjande, t.ex. ett tak för vilka avgifter som får tas ut (7 §).

Därutöver anger lagen att villkoren ska vara relevanta och icke-diskriminerande för jämförbara kategorier av vidareutnyttjande. Eventuella villkor får inte heller i onödan begränsa möjligheterna till vidareutnyttjande (8 §).

Kommersiell och icke-kommersiell vidareutnyttjande kan behandlas olika, men två kommersiella aktörer med väsentligt likartade tjänster måste behandlas lika.

Om en myndighet vidareutnyttjar viss information i sin konkurrensutsatta verksamhet ska samma avgifter och andra villkor tillämpas för detta tillhandahållandet som för tillhandahållandet till andra vidareutnyttjare (9 §). För att detta ska kunna kontrolleras krävs i princip att affärsverksamheten (intern)debiteras.

En exklusiv rätt att vidareutnyttja viss information får bara beviljas under speciella omständigheter (10 §).

En myndighet ska på sin webbplats informera om eventuella avgifter, inklusive beräkningsgrunden för dessa, samt andra villkor för vidareutnyttjandet. På webbplatsen ska det även finnas en förteckning över vilka typer av handlingar som vanligen kan tillhandahållas elektroniskt för vidareutnyttjande samt tillhörande information (11 §).

PSI-lagen anger även hur en myndighet ska hantera en begäran om vidareutnyttjande och beskriver en sökandes rätt att överklaga ett beslut som har fattats enligt lagen (12–16 §). En begäran om att få vidareutnyttja handlingar ska behandlas skyndsamt. En myndighet ska på begäran lämna ett skriftligt beslut, om vidareutnyttjandet har förenats med villkor eller om en begäran om vidareutnyttjande har avslagits. Om en begäran avslås med hänvisning till tredje mans upphovsrätt har myndigheten vissa skyldigheter att lämna information som gör att sökanden kan få kontakt med rättighetsinnehavaren. Denna skyldighet gäller emellertid inte för arkiv, bibliotek och museer.