En begäran om att få vidareutnyttja handlingar är ofta intimt förknippad med en begäran om att få tillgång till viss information (i elektronisk form). Ibland är det oklart om en ansökan också utgör en begäran att ta del av allmän handling, men då ska den behandlas som en sådan begäran. Det innebär att bestämmelserna enligt minimialternativet blir tillämpliga.

Ofta behövs inget tillstånd från myndigheten för att vidareutnyttja myndighetshandlingar. En begäran om vidareutnyttjande ska i sådana fall ses som en begäran om att få tillgång till den aktuella informationen inom ramen för myndighetens serviceverksamhet. Utan stöd i upphovsrättslagen eller dataskyddslagstiftningen ska myndigheten inte försöka att begränsa vidareutnyttjandet som ett villkor för att lämna ut informationen.

En begäran om vidareutnyttjande ska handläggas enligt förvaltningslagen (12 § PSI-lagen). En sådan ansökan ska enligt 13 § PSI-lagenbehandlas skyndsamt. Vad det innebär i praktiken beror på förutsättningarna i det enskilda fallet, t.ex. typen av information eller behovet av att bearbeta informationen. Det kan vara komplicerat att behandla en begäran om vidareutnyttjande, men arbetet ska börja direkt och genomföras utan avbrott (prop. 2009/10:175 s. 180).

En myndighet ska på begäran lämna ett skriftligt beslut, om
vidareutnyttjandet har förenats med villkor eller om en begäran om vidareutnyttjande har avslagits. Sådana beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet (14 §).

I vissa fall måste myndigheten avslå en begäran på grund av att vidareutnyttjandet skulle bryta mot upphovsrättslagen, och då ska myndigheten i beslutet ange vem som är rättsinnehavare, om denne är känd, eller vilken licensgivare som myndigheten har fått informationen från. Denna informationsskyldighet gäller dock inte för arkiv, bibliotek och museer (14 §).